Hej alla orkidévänner,

Nu var det ett tag sedan jag skrev lite om saker som blommar här hos mig.  Mycket trädgårsjobb och annat har kommit emellan, men nu kommer en liten rapport.

För några år sedan fick jag överta ett mycket stort ex av Epidendrum parkinsonianum syn Coilostylis parkinsoniana.  Ägaren hade dragit upp plantan från frö så det var ett stort ansvar att ta hand om den. Arten har den säregna vanan att växa nedåt och blir med tiden tämligen svår att härbärgera. Två läckra blommor, 15 cm breda, med en fin doft av citrus har den just nu.

Nästa planta är inte svår att få plats med.  Den är knappt 10 cm hög idag och jag har haft den i blom varje år de senaste tre åren.  Angraecum compactum heter denna lilla minatyr som producerar otroligt stora blommor för plantans storlek. Blommans sporre är längre än vad plantan är hög. Tyvär hann en  marodör i form av en liten snigel märka den ena blomman innan jag hann fram med kameran.

Phragmipedium är ett släkte som jag är mycket road av. En av de mest lättodlade är Sedenii, en hybrid mellan longifolium och schlimii.  Primärhybrider är alltid fascinerande på så sätt att man kan se egenskaper från föräldrarna. Här två plantor som kombinerat arvet  på olika vis.  

En Phragmipedim till finns nedan, en caudatum. Det är första gången jag har en sådan i blom. Blev lite förvånad att plantan kom med knopp då den är ganska ung. Det blev dock bara en blomma. Petalerna har egenheten att bli väldigt långa och de växer snabbt, kanske 5 cm om dagen.  Då kan det vara bra att ha en kruka från Kina att ta till.

Det var allt för idag. Nu börjar det lätta i Europa, så kanske, kanske att det kan gå att få hem plantor från Frankrike igen inom en inte alltför avlägsen framtid.

Njut av våren och var rädda om Er!

Marita